Min allra första medryttarhäst var en nordsvensk vid namn Guri Best och jag kommer faktiskt inte ihåg vilket år han är född, men han var ganska gammal redan när jag började rida honom. Jag började rida honom på hösten 2008 och slutade försommaren 2009.


Jag hade lagt ut en annons om att jag sökte en häst att rida några dagar i veckan. Så en dag fick jag ett mejl från en kvinna som berättade att hon hade en häst i ett stall med ridhus och att han var snäll osv. Jag och mamma åkte dit och provred och hästen verkade hur snäll som helst. Vi bestämde att jag skulle få ta hand om honom 3 dagar i veckan och betala 600 kronor i månaden (vilket är helt sjukt, jag skulle aldrig ta betalt för att få hjälp med min häst). ¨

Första gångerna följde mamma med, mest bara som moraliskt stöd och såg till att ingenting blev fel. Men sen började jag så smått åka dit själv och rida å pyssla. Besten (som han kallades) var snäll men sjukt stark. Jag kommer ihåg att vi galopperade oftare än jag ville och att jag fick börja bromsa flera (kändes som hundra) meter innan vi egentligen skulle stanna. Men jag tyckte så mycket om honom ändå, han var som en stor björn, och min första medryttarhäst! Och jag kan erkänna att han faktiskt blev finare och finare under tiden jag red honom, även om jag inte kunde speciellt mycket på den tiden...

Jag red Besten under lite mer än 6 månader och sen flyttade han. Jag lärde mig, trots att han mest bara var en stark bjässe, väldigt mycket på denna häst. Han har karvat sig in en liten plats i mitt hjärta tror jag.

/ Lisa