Jag kommer ihåg när vi skulle hämta Isac ifrån Karlsborg. Vi hade åkt 22 mil och hade lika många tillbaka hemmåt. Jag hade tagit med mig transportskydd, svansskydd, boots och allt möjligt! Jag var så himla glad, hade väntat på dagen hur länge som helst. När vi kom dit flätade jag svansen, borstade honom hur ren som helst, satte på transportskydden och bootsen. Och sen när vi skulle till och lasta så sjönk alla min förhoppningar. Han var hur omöjlig som helst att lasta. Till en början skulle hans ägare lasta, men han vägrade att ens gå upp på rampen. Sen frågade jag om jag skulle ta över och jag började med mina alla möjliga metoder. Peta med spö på bogarna, lockade med morötter, alla människor som var med tryckte på från alla håll ochkanter. Han klev på mig, sprang över mig, kastade sig ut och jag kände mig rent ut sagt som en jävla nybörjare. Men efter 40 minuter var han inne i transporten och vi rullade hemmåt.

Jag förstod redan då att vi hade mycket jobb framför oss, både inom lastning och i alla övrig hantering. Men det är ju faktiskt lastningen jag skulle skriva om här.

Eftersom att vi inte har något ridhus i närheten och jag fortfarande ville hålla igång Isac under vinterhalvåret så var den enda utvägen att åka transport till ett ridhus. Så det var helt enkelt bara att börja lastträna. Jag och mamma tränade flera gånger i veckan. Från början helt utan transport, jag lärde honom att komma mot mig när jag stod framför honom och petade med ett spö på bogen. Men också att backa när jag bad honom, och stanna på kommandot. Efter att han fått respekt för mig och förstod hur han skulle göra så var det egentligen inga problem med själva lastningen. Han var inte ett dugg rädd för transporten, han förstod nog bara inte hur han skulle göra. Jag underlättade allting med att lyfta ner den främre bommen innan, så att jag slapp hålla på och klättra under, ifall att han skulle kasta sig bakåt när jag var på andra sidan bommen. Detta kan vissa tycka är en dum idé men det funkar för mig, så det är en risk som man får ta.

Nu är Isac hur duktig som helst på att bli lastad! Jag bara går rakt in och han följer efter. Han blir lite otålig om han får stå där inne för länge utan att vi rullar. Så det gäller att ge sig iväg så snabbt som möjligt.

Min häst åker alltid med lindade ben, i lädergrimma och ett transporttäcke (vilket beror på vad det är för väder och temperatur).