När jag skulle hämta hem Isac för lite mer än ett år sedan så tog det ca 40 minuter att få in honom i transporten. Han blåvägrade verkligen, gick in en liten bit å sen kastade han sig ut igen. Och hela vägen hem var skumpig och hoppig, 20 mil dessutom...

Men efter många lastträningar, korta rundor osv så har han blivit riktigt duktig både på att lasta och åka. Men jag sitter fortfarande lite på nålar varje gång som vi ska åka iväg med transporten. Jag har hört så många skräckhistorier om hästar som gått igenom golvet så att benen slipats av längs vägen, hoppat ut genom bakluckan osv. USCH. Nej det skulle verkligen vara en mardröm för mig. Därför är jag alltid supernoga med att han sitter fast osv, och ändå vänder jag mig om och tittar efter hans mule i det lilla fönstret när vi åker, hahaha nojig much?